Tikens fruktsamhet är föremål för många funderingar hos ägare och uppfödare. Orsakerna till att en tik inte blir dräktig efter en parning kan vara flera. En vanlig orsak är dock att hon parats på fel dag i löpningen.

En av de allra vanligaste frågor jag får är faktiskt varför så många tikar går tomma. Den frågan har återkommit varje år under de snart 30 år som jag har varit verksam som veterinär med speciell inriktning på hund- och kattreproduktion.Det tycks alltså som att man alltid har oroat sig över att många tikar skulle gå tomma efter parning. Hur förhåller det sig då egentligen med detta? Är detfaktiskt så att fler och fler tikar, eller framför allt tikar inom vissa raser, går tomma?Svaret är tyvärr att ingen egentligen vet eftersom det inte finns någon dokumentation av hur det ligger till. Det beror på att det inte sker någon central rapportering av när tikar paras. En sådan statistik hade varit väldigt värdefull i många avseenden.Inom en del raser försöker avelsrådeller motsvarande hålla reda på vilka tikar som paras, och med vilka hanhundar.Detta är ett utmärkt initiativ. En sammanställning av sådan information skulle kunna ge ett bra svar på den ovanstående frågan, i alla fall för just den rasen. 

Hur ofta går tikar tomma?

Vad är då att anse som ”normalt”, det vill säga hur stor andel av parade tikar kan i genomsnitt förväntas gå tomma?Ja, återigen får tyvärr svaret ges med vissa reservationer, eftersom få studier som berör detta har publicerats. För att vara rättvisande bör de dels omfatta ett stort tikmaterial, dels bör de flesta raser vara representerade. Jag brukar hänvisa til ltvå större studier. Den ena (England &Allen 1989) omfattar 422 parningar hos Guide Dogs For The Blind i England och avser golden och labrador retriever samt schäfer, av vilka 85,0 procent valpade.Den andra studien är amerikansk (Daurioet al., 1987) och omfattar 2507 parningar av beagle hos ett läkemedelsföretag, av vilka 90,2 procent valpade. Mot bakgrund av dessa studier skulle man kunna säga att det är ”normalt” att tiotill femton procent av de tikar som paras går tomma. Då ska man dock komma ihåg att dessa stora avelsanläggningar sköts mycket professionellt. Resultatenär nog i genomsnitt något sämre hos vanliga hobbyuppfödare.

Vilka är de vanligaste orsakernatill att tikar ibland går tommatrots till synes bra parningar?

En av de allra vanligaste orsakerna till att tiken går tom är att hon paras på fel dag i löpningen. Lyckligtvis, skulle jag vilja tillägga, eftersom det är så lätt att åtgärda idag. En annan vanlig orsak är att hanhunden har dålig spermakvalitet.Detta är också lätt att undersöka genom att låta ta ett spermaprov. Båda dessa orsaker är väsentligt mycket vanligare än att någondera parten har en infektion som gör att tiken går tom. Av någon anledning är det fortfarande många uppfödare som tror att en antibiotikabehandling behövs för att tiken ska kunna få valpar. Det är alltså inte så. En antibiotikabehandling kan istället ställa till meden hel del problem, istället för motsatsen.

När ska tiken paras?

Inget av våra andra husdjur har en så långdragen löpning som tiken och därtill en så stor individuell variation i såväl löpningens längd som i när under löpningentiken tillåter parning. Det är inte  underligt att det är lätt att missa bästa parningsdagen. Ibland skiljer sig även samma tik åt under olika löpningar. Men vi tar det från början:

Tikens löpningscykel brukar indelas i fyra stadier:

• förlöpningen (proöstrus)

• höglöpningen (östrus)

• efterlöpningen (metöstrus)

• vilofasen (anöstrus)

 Förlöpning: Som (för)löpningens första dag räknas den dag då tiken har en synlig blodflytning från vulva. Tiken attraherar och är själv intresserad av hanhundar men tillåter inte parning. Stadiet varar i genomsnitt i nio dagar. Hos vissa tikar kan dock förlöpningen vara så kort som två till tre dagar, eller så långt som tre veckor eller mer.

 Höglöpning: Som höglöpningens första dag räknas den dag då tiken tillåter parning. Som dess sista dag räknas den dag då hon vägrar parning igen. Även höglöpningen varar i genomsnitt i nio dagar, men kan också vara antingen bara tre till fyra dagar lång eller tre veckor och längre. Rent allmänt är det särskilt besvärligt att få tikar som är parningsvilliga länge (som har en lång höglöpning) dräktiga eftersom de ofta paras alldeles för tidigt. Det förefaller rimligt att tro att de är på lämplig dag bara för att de är parningsvilliga. Men så är det alltså inte alltid. En tik som har en lång förlöpning har ofta en lite kortare höglöpning, ochvice versa.

 Efterlöpning: Efterlöpningen varar i två till tre månader. Under denna tid är dräktighetshormonets (progesteronets) nivå i blodet hög vare sig tiken är parad och dräktig eller ej. Många tikar blir under denna period skendräktiga, och därmed dämpade i temperamentet. En del tikar har ingen lust att arbeta. Detta är förstås särskilt påtagligt för de hundägare som ägnar sig åt jakt eller bruksprov.

Löpningslängden varierar

Bland uppfödare är det en utbredd uppfattning att tikar ska paras under löpningens tionde till fjortonde dag. Även om det stämmer för många tikar så kan variationerna vara mycket stora. Vissa tikar har en kort löpning, det vill säga en kort sammanlagd förlöpnings- och höglöpningsperiod, på kanske bara tio dagar. Många tikar har en vanlig löpningslängd om 14 till 18 dagar, och andra har en lång löpning om upp till 21 dagar eller mer. Tikar som har lika lång löpning kan ha olika långa förlöpningar och höglöpningar. Detta beror på att även om deras hormonkurvor ser likadana ut och de har ägglossning samma dag i löpningen, så blir de parningsvilliga (visar höglöpning) vid olika tidpunkt i förhållande till ägglossningen.

 Tikens fertila period

De flesta tikar har sin ägglossning i början eller mitten av höglöpningen. Äggen hos hund är omogna då de avges från äggstockarna. Det innebär att de inte är befruktningsdugliga. De behöver ytterligare två till fem dagar efter ägglossning en för att mogna. Därefter lever varje ägg i två till fyra dagar (se fig. 1). Man brukar räkna med att hanhundens spermier lever i åtminstone fyra till sex dagar i tikens livmoder efter parningen. Tiken kan alltså bli dräktig efter en parning som gjorts flera dagar för tidigt i förhållande till ägglossningen. Förutsättningen är att tillräckligt många spermier överlever tills åtminstone några av tikens ägg har avgått och hunnit mogna. Tiken kan även bli dräktig efter en parning alldeles i slutet av höglöpningen. Den period under vilken tiken kan bli dräktig och som hos många tikar är åtta till tio dagar lång, brukar kallas för tikens fertila (fruktsamma) period. Men den mest fruktsamma perioden infaller under de sista två till fyra dagarna av höglöpningen, när alla ägg har avgått, har hunnit mogna och är befruktningsdugliga. Detta kallas för fertiliseringsperioden (befruktningsperioden), och den är alltså cirka två till fyra dagar lång.

När ska tiken paras?

Om man vet hur länge tiken brukar löpa kan man ha som en praktisk tumregel att låta para henne två till tre dagar innan hon slutar löpningen. Den tik som löper i tio dagar ska helst paras på dag 8 eller 9, den tik som löper i fjorton dagar på dag 12-13 och den tik som löper i 21 dagar  på dag 18-20 och så vidare. Man bör undvika att rikta in sig på att para tiken endast på den allra sista dagen i löpningen. Det är då risk för att flera av äggen har hunnit bli för gamla för befruktning. Det är en balansgång mellan att hitta den dag när alla ägg avgått och blivit mogna, och att undvika att vänta med parningen tills det har blivit för sent. Vissa tikar visar inte tydligt när de har gått ur löpningen, och en del kan tillåta parning trots att det är för sent. Bästa sättet att avgöra när tiken har gått in i efterlöpningsperioden (metöstrus) är att göra ett vaginalutstryk. Det kräver ingen annan utrustning än ett mikroskop.

Blodprov

En annan och säkrare metod att avgöra bästa parningsdag är att ta ett blodprov för mätning av dräktighetshormonet, progesteron. Detta ligger lågt under första delen av förlöpningen, för att börja stiga några dagar innan ägglossningen och därefter öka kraftigt (Figur 2). Man brukar ange att progesteronnivån vid tidpunkten för ägglossningen ligger runt cirka 15 nmol per liter. Två dagar senare när de första äggen hunnit mogna och det är dags att para tiken ligger progesteronnivån runt 30 nmol per liter. När tiken går ur löpningen brukar progesteronet ligga över 80 nmol per liter. Tiken ska alltså som regel paras när progesteronvärdet är mellan 30 och 75 nmol per liter, vilket visar att hon är i fertiliseringsperioden.

 

  Vaginalutstryk

Hur snabbt progesteronnivån stiger varierar från tik till tik, och det är förstås också avhängigt av hur lång löpning tiken har. En tik som löper i tio dagar har en snabbare progesteronstegring än en tik som löper i 21 dagar eller mer. Det är alltså värdefullt om man vet hur lång löpning tiken brukar ha, för att man inte ska behöva ta en mängd blodprover för progesteronbestämning. Det är bortkastat att ta ett prov innan progesteronet alls ha börjat stiga. Jag brukar därför också rekommendera att man först tar ett vaginalutstryk och väntar med progesteronprov till dess att cellerna i utstryket är fullt förhornade. Detta visar att tiken är i slutet av förlöpningen eller i höglöpning. Tyvärr kan man inte använda sig av vaginalutstryk för att avgöra bästa parningsdag. Vaginalcellernas utseende speglar inte alls progesteronstegringen utan är bara ett mått på löpningshormonets (östrogenets) nivå. Östrogenkurvan ser likadan ut hos en tik som överhuvudtaget inte har någon ägglossning. Med hjälp av utstryket kan man ändå avgöra om tiken är alldeles för tidig, eller om hon istället har gått ur löpningen, vilket ju är en bra hjälp. Om man har möjlighet att testa tiken med en hanhund för att se när hon börjar ställa upp sig så kan detta också ge en god vägledning om när det börjar bli dags att ta ett blodprov för progesteronbestämning. Progesteron analyseras vid Institutionen för klinisk kemi, hormonlab, Box 7038, 750 07 Uppsala. Analysen körs varje vardag och svar fås inom cirka två timmar. För prov som har skickats in erhålls svaret ungefär mitt på dagen dagen efter. Tänk på att posta det så att det kommer fram dagen därpå. Det finns också så kallade snabb-kits. De tar en halvtimme att köra och kan användas på klinikerna, vilket är praktiskt till exempel under helger och kvällar. Dessa kits är dock inte lika exakta, och som regel behöver man ta flera prover under löpningen. Noggrann analys är viktig framför allt m man ska resa långt för att para tiken, eller om man ska inseminera med djupfryst sperma. För att optimera chanserna för dräktighet och för att få en bra kullstorlek bör man om möjligt alltid låta para eller inseminera tiken minst två gånger. Med tanke på spermiernas överlevnadstid räcker det i normalfallet att para eller inseminera tiken varannan dag.

Dräktighetsperiodens längd

Dräktighetstidens längd hos hund brukar anges till 63 +/- 5 dagar, räknat från första parningsdagen. Den stora variationen om tio dagar i en relativt sett så kort dräktighetstid som 63 dagar beror framför allt på tikens långa fertila period. En tik som paras tidigt under löpningen kommer att ha en längre dräktighetsperiod än den som paras sent i löpningen. Om man beräknar dräktighetstidens längd från ägglossningens början så går nästan alla tikar 63 dagar. Om man istället beräknar den från fertiliseringsperioden, det vill säga de bästa parningsdagarna, så går de dräktiga cirka 61 dagar. Har tiken haft en eller flera kullar förut, så kan man alltså ha god hjälp av detta förhållande när man ska beräkna bästa parningsdag.

 Catharina Linde-Forsberg

Veterinär CATHARINA LINDE-FORSBERG är professor vid Institutionen för obstretik och gynekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Litteratur:

Daurio, C.P., Gilman, R., Pulliam, J.D. and Seward, R.L. (1987) Reproductive evaluation of male Beagles and the safety of ivermectin. American Journal of Veterinary Research 48, 1755-1760.

England, G.C.W. and Allen, W.E. (1989) Seminal characteristics and fertility in dogs. The Veterinary Record 125, 399.

Linde-Forsberg, C. (1994) Accurate monitoring of the oestrous cycle of the bitch for artificial insemination. Proceedings 19th World Congress of the World Small Animal Veterinary Association, Durban, South Africa, 601- 605.