Sammanfattning av Bojana Bobic Gavrilovics Internationella Mastersexamensarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet med Catharina Linde Forsberg som huvudhand­ledare och Kjell Andersson som biträdande handledare och medförfattare.

Materialet som analyserats i arbetet är 2 717 dreverkullar som registrerats hos SKK 1995 – 2006 och detaljerade uppgifter om 285 parade tikar, 224 valpningar och valpdödlighet under samma period, som av kennel Härkilas vänligen ställts till vårt förfogande för forskningsändamål.

Resultaten från Härkilas var som följer:

  • Antal kullar per år 18,7 i medeltal (13 – 26)
  • Valpningsprocenten var 78,6 %
  • Kejsarsnitt gjordes i 5,4 % av valpningarna
  • Antal födda valpar per kull var 6,81 i medeltal (1 – 12)
  • Antal döda valpar per kull var 0,90 i medeltal (0 – 7)
  • Antal registrerade valpar per kull var 5,91 (1 -10)
  • Dräktighetstidens längd var 61,5 dagar i medeltal (56 – 72)
  • Något fler tikar än hanar registrerades, 50,4 respektive 49,6 %

För alla kullar registrerade på SKK under samma tid noteras följande:

  • Antal kullar per år var 226,4 i medeltal (159 – 310)
  • Antal registrerade valpar per kull var 5,00 i medeltal (1 – 12)
  • Något fler hanar än tikar registrerades, 50,5 respektive 49,5 %

Vilken betydelse har årstiden för resultatet?

I såväl Härkilas material som SKKs parades betydligt fler tikar på vintern och våren än under de andra årstiderna. Detta kan dels bero på att uppfödarna föredrar vår- och sommarvalpar, men sannolikt är det också så att fler tikar löper, och löper bättre, under dessa årstider, i enlighet med vad som är fallet hos de vilda hunddjuren på våra breddgrader, varg och räv t ex. På Härkilas föddes och registrerades dessutom fler valpar per kull på våren än under resten av året. Fruktsamheten på vinterparningarna var alltså bättre, vilket styrker det ovanstående påståendet. En motsvarande effekt kunde vi inte se på hela materialet för antalet registrerade valpar. Det antogs att detta berodde på att fenomenet var lättare att observera hos Härkilas kennel, som sköter alla sina hundar på ett enhetligt sätt, än i det stora materialet bestående av alla övriga uppfödare runt om i landet, med väldigt varierande skötselförhållanden.

Tikarnas ålder och kullens nummer spelar roll

Tikarna föder störst förstakullar vid mellan 2 och 4 års ålder, sedan sjunker resultatet successivt med nästan 2 valpar i medeltal när de blivit över 6 år gamla. På Härkilas har man inte tagit några förstakullar efter 4 års ålder på tiken. När vi tog med samtliga kullar var det högsta antalet registrerade i medeltal 5,38 valpar per kull för tikar vid mellan 2 och 4 års ålder i hela materialet, för att sedan sjunka för varje ytterligare år: 5,18, 4,86, 4,48, 4,24. På Härkilas fanns inte denna klara sänkning men detta beror sannolikt på att sänkningen på grund av ålder kompenseras av att tiken fått en kull tidigare, och att tikar som inte fungerat inte har fått någon ny chans. Det kan man se när man istället för ålder studerar kullnummer, då kull 1 är något mindre än övriga kullar och att det är först vid höga kullnummer som det blir en sänkning av antal registrerade i båda materialen.

Flera parningar ökar kullstorleken? Det fanns en tendens att omparning efter en dag gav det bästa resultatet jämfört med en enda parning. Därefter sjönk snarare resultatet med antal parningar. Det beror ju kanske på hur rätt tidpunkt det är vid första tillfället.

Dräktighetstidens längd minskade för varje extra valp, eller ökade för varje valp färre, med i genomsnitt 0,25 dagar jämfört med i kullar av medelstorlek. Den genomsnittliga dräktighetstidens längd hos Härkilas (61,48±2,24 dagar) räknat från sista parningsdagen är lite kortare än vad man brukar ange som ”normalt”, dvs 63 dagar, och det visar att tikarna som regel parades på optimala dagar i sin löpning, vilket är 2-4 dagar efter ägglossningen.

Kullstorlek. Vid jämförelse av Härkilas kennel med övriga uppfödare visade det sig att nära en valp mer per kull registrerades från Härkilas. (Detta förhållande gällde för övrigt även för andra raser på Härkilas). Detta ansågs f.f.a. bero på skötselfaktorer, eftersom många andra uppfödare också avlar på Härkilas linjer. Både på Härkila och hos övriga uppfödare är kullstorleken större i tikens andra kull än i kull 1.

Valpningsproblem och valpdödlighet kunde endast studeras i materialet från Härkilas kennel. Förekomsten av valpningsproblem (6,25%) och kejsarsnitt (5,36%) är i den lägre delen av skalan tidigare beskriven hos drever (5-10%), och avsevärt lägre än i AGRIAs databas med uppgifter om c:a 200.000 tikar, där valpningsproblemen uppgick till 16%. Valpdödligheten hos Härkilas var 7,6% att jämföras med ett genomsnitt på 11,6-11,9% tidigare beskrivet i Sverige, och 30% internationellt.

Hanhundarnas fruktsamhet. Dräktighetsprocenten hos Härkilas kennel var 78,6%, vilket ligger nära vad som anses utgöra normal fruktsamhet hos hund, dvs 85-90%. Det var en skillnad i dräktighetsresultat för de 10 olika hanar på Härkilas kennel som haft 10 parningar eller fler under tidsperioden, från 47 till 100 procent (se figuren). Tre av hanhundarna hade onormalt lågt dräktighetsresultat bland parade tikar. Kullstorlekarna var dock lika stora som för de hanhundar som hade en normal valpningsprocent, vilket tolkades som att det sannolikt berodde på tikarna att de inte blev dräktiga, eller på att de parats vid fel dagar i löpningen. En viss del kan också bero på slumpen då antal parningar var relativt få, mellan 10 och 17 st, även för dessa hanar.

Figuren visar valpningsprocent för tikar parade med 10 olika hanar med fler än 10 parningar vardera under den studerade tolvårsperioden på Härkila

Författarna påpekar slutligen att det skulle vara av stort värde för forskning och

utveckling om SKKs dataregister innehöll mer detaljer om parningar och valpningar m.m.

* Vi har fått gehör för en motion med den innebörden för drygt 2 år sedan och Catharina och jag har senare diskuterat hur detta skall kunna genomföras med SKKs avelskommitté.

Rapporten är utgiven på Institutionen för kliniska vetenskaper, SLU och är skriven på engelska med titeln: Reproductive patterns in domestic dog; a retrospective study with the Drever breed as model. Avhandlingen kan skrivas ut från SLUs databas för avhandlingar http://epsilon.slu.se

Kjell Andersson