ARTIFICIELL INSEMINATION

DOGGY-RAPPORT • 2001 • ÅRGÅNG 25 • NR 2

Genom artificiell insemination (AI eller konstgjord befruktning) kan uppfödare numera använda avelshundar från praktiskt taget hela världen. Man kan också spara sperma från värdefulla, egna hundar för senare användning. Fryst sperma anses kunna lagras i flera tusen år.

Eftersom Sverige tidigare hade strikta krav på karantän vid införsel av hund förhindrades uppfödarna att göra utländska parningsresor. Därför har intresset för AI länge varit stort, och forskningsmässigt ligger Sverige mycket väl framme internationellt sett. Under senare år har en hel del forskning skett vid institutionen för obstetrik och gynekologi (OG) vid Lantbruksuniversitetet (SLU) i Uppsala. Genom forskningsarbete som bland annat har publicerats i form av tre doktorsavhandlingar har en ny, förbättrad metod för spermakonservering och frysning utarbetats. Resultaten efter AI (även fryst sperma) börjar idag närma sig de efter vanlig parning.

Flera faktorer påverkar resultatet För att lyckas med AI krävs att tiken insemineras på de mest fruktsamma dagarna i löpningen. Detta är särskilt viktigt när fryst sperma används eftersom den efter upptining har kortare överlevnadstid än färsk sperma. Därför måste äggen vara mogna och befruktningsdugliga när tiken insemineras. Dessutom krävs sperma av god kvalitet och att man använder sig av en bra inseminationsmetod.

AI i vagina eller livmoder  Man kan inseminera tikar antingen genom att placera (deponera) sperman i främre delen av slidan (vagina), eller i livmodern (intrauterint). Mina svenska data har entydigt visat att både valpningsprocenten och kullstorleken blir signifikant större om sperman deponeras i livmodern, vare sig man använder sig av färsk sperma och direktinsemination eller av kyld eller av fryst/upptinad sperma (se Tabell 1). Jag har också i en tidigare studie rapporterat en valpningsprocent på 83,8 procent med färsk sperma och 69,3 procent med fryst sperma, under optimala förhållanden. För 2211 inseminationer, vilka utförts med sperma från drygt 250 olika håll och av mer än 60 olika veterinärer under en tioårsperiod, var valpningsprocenten 48,5 procent med färsk sperma, 47,0 procent med kyld sperma och 51,8 procent med fryst sperma. Dessa resultat är alltså medelvärden över tio år. De senaste årens bättre resultat dras ner av resultaten från de första åren. År 1999 valpade 65 procent av de tikar som inseminerades med fryst sperma och då användes ändå ibland sperma av dålig kvalitet. Anmärkningsvärt var att av 170 tikar som hade både inseminerats och parats valpade hela 83,5 procent, det vill säga lika många som man skulle förvänta sig efter vanlig parning. Detta pekar på att flera av inseminationerna med färsk sperma sannolikt hade utförts vid fel tidpunkt i löpningen. Det vanligaste är att man är ute för tidigt. Det var också den vanligaste orsaken till att dessa tikar hade blivit parade trots att de redan var inseminerade.

Antal spermier Få forskningsrapporter berör sambandet mellan spermakvalitet och fruktsamhet hos hund. Man rekommenderar att det används 150-200 miljoner normala och rörliga spermier per insemination och att varje tik insemineras två gånger. Men det finns också rapporter om lyckade inseminationer där man använt så lite som 20-35 miljoner spermier. Dessa har då deponerats i livmodern. Man har funnit att det krävs cirka tio gånger fler spermier om man deponerar dem i vagina för att uppnå motsvarande resultat som vid deponering i livmodern. Eftersom hanhundens ejakulat (uttömd spermados) inte innehåller så stora mängder spermier (vanligen mellan 100 miljoner och fyra miljarder beroende på ras) så snålar man många gånger och använder färre spermier per insemination. Det leder till att en hel del tikar går tomma i onödan. Det finns beskrivet skillnader i fruktsamhet mellan olika raser.  

Färsk sperma De flesta inseminationer på hund görs med färsk sperma. Den är relativt enkel att hantera. Om sperman ska skickas så ska en buffertlösning alltid tillsättas och sperman därefter kylas. Detta skyddar spermierna från att skadas under transporten. Buffertlösningen ger dem näring samt stabiliserar pH och osmolariteten*. Nedkylningen dämpar spermiernas ämnesomsättning så att de klarar sig längre. Kyld sperma i en bra buffertlösning kan klara sig i två till fyra dagar eller mer om den lagras vid +4°C. Det är enklare och billigare att skicka kyld sperma än fryst. En nackdel är att den måste skickas just då tiken ska insemineras, vilket ibland kan bli lite snärjigt.  

Fryst sperma Hundsperma kan frysas i strån eller i så kallade pellets. De flesta föredrar numera strån. De är enklare att identifiera och lättare att lagra, att tina upp och att använda. För att överleva frysningen måste en buffertlösning som också innehåller ett frysskydd, vanligtvis glycerol, sättas till spermierna. De fryses sedan i flytande kväve vid -197°C. Den vanliga hemmafrysen duger alltså inte. Spädningsvätskorna och nedfrysningen sker efter ett noga utprovat protokoll. När spermierna väl ligger i flytande kväve anser man att det inte händer något med dem, utan att de kan överleva i princip hur länge som helst vid den temperaturen. Det är därefter lika viktigt att upptiningen görs på ett visst sätt, annars dör eller skadas spermierna så att de tappar sin befruktningsförmåga. En fördel med fryst sperma är att det går att skicka den i god tid innan tiken ska insemineras och att man också kan spara den i en spermabank. Sveriges enda spermabank för hund finns vid institutionen för obstretik och gynekologi vid lantbruksuniversitetet i Uppsala. Där finns just nu ett par tusen doser lagrade från cirka 300 hundar. Från början innehöll banken mest importerad sperma. Idag är cirka två tredjedelar av doserna från inhemska hundar, antingen man har sparat sperman för att använda den om ett antal år eller bara ”för säkerhets skull” om det skulle hända hunden något. Olika hundar har olika frysbarhet på sin sperma, och enstaka tål inte frysning alls även om det är sällsynt. Detta kan man även se hos hundar som har utmärkt fruktsamhet efter vanlig parning, ett känt fenomen även hos alla andra djurslag. Men med de förbättrade metoder som tagits fram så fryser de flesta hundars sperma mycket bra idag. Man får ändå räkna med att man med fryst sperma får i genomsnitt 15-20 procent färre valpar i kullarna.

Skandinavisk kateter För att lyckas med att deponera sperman i livmodern används i Sverige och i Norge sedan närmare 30 år en speciell kateter (rörformad sond), den så kallade skandinaviska katetern. Den förs in i livmodern via vagina. Tikarna behöver inte sövas och står vanligtvis snällt stilla under proceduren. Det gör inte ont och tar vanligen inte mer än ett par minuter. Metoden kräver en viss fingerfärdighet av veterinären och tar tid att lära sig. Det gör att det ännu inte är så många i världen som har gjort sig besväret att lära sig den.

Med endoskop En annan metod är att man i tikens vagina för in ett långt och mycket smalt instrument (endoskop). Det är försett med optik och belysning för att man bland annat ska kunna se livmodermunnen. Med hjälp av instrumentet förs en vanlig urinvägskateter för hanhund in genom livmodermunnen. Även denna metod utförs på en vaken och stående tik. Den kräver också en hel del träning, förutom endoskopiutrustningen.

Med kirurgi På många håll utomlands har man istället för att lära sig de här metoderna valt att helt enkelt operera in sperman i livmodern. Tikarna sövs, buken öppnas, livmodern dras fram och sperman sprutas in i ett av livmoderhornen med hjälp av spruta och kanyl. Några utländska veterinärer utför istället så kallad titthålskirurgi vilket är lite mer skonsamt för tiken, men metoden kräver även den sövning och öppning av bukväggen. Tack vare vår djurskyddslagstiftning är ingen av de senare metoderna tillåtna i Sverige. Allt eftersom kunskapen om den skandinaviska inseminationstekniken sprider sig så torde allt fler tikägare även utomlands kräva icke-kirurgisk insemination. Det finns inte heller några inseminationsresultat vetenskapligt publicerade med någon av de kirurgiska metoderna. Förespråkarna hävdar gärna att de har utmärkta resultat, men de kan inte styrka detta. För insemination med den skandinaviska katetern och fryst sperma finns en svensk studie som rapporterar en valpningsprocent på 84,4 procent och en norsk studie med 71,0 procent.

Forskning fortsätter Genom forskning har vi således fått allt mer kunskap om hundens fortplantning och utarbetat bättre metoder för spermakonservering. Vi har också kunnat visa på betydelsen av att sperman deponeras i tikens livmoder. Det har lett till att inseminationsresultaten blir allt bättre och att de nu har närmat sig de som fås efter vanlig parning.

Catharina Linde-Forsberg

Veterinär CATHARINA LINDE-FORSBERG är professor vid Institutionen för obstretik och gynekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Osmolaritet = Måttet på en vätskas osmotiska tryck som beror på den molala koncentrationen av lösta molekyler och joner.

Litteratur:

Linde-Forsberg, C. (2000) Fertility results from 2041 controlled AIs in dogs. Proceedings 4th International Symposium on Reproduction in Dogs, Cats and Exotic Carnivores, Oslo, Norway, page 120, abstract.

Linde-Forsberg, C. (2001) Biology of Reproduction and Modern Reproductive Technology I. Ruvinsky, A. & Sampson, J. (eds). The Genetics of the Dog. CABI Publishing, Oxon, UK. Chapter 14, 401-429. Linde-Forsberg, C. and Forsberg, M. (1989) Fertility in dogs in relation to semen quality and the time and site of insemination with fre

sh and frozen semen. Journal of Reproduction and Fertility, Supplement 39, 299-310.

Linde-Forsberg, C. and Forsberg, M. (1993) Results of 527 controlled artificial inseminations in dogs. Journal of Reproduction and Fertility, Supplement 47, 313-323.

Linde-Forsberg, C., Ström Holst, B. and Govette, G. (1999) Comparison of fertility data from vaginal vs. intrauterine insemination of frozen-thawed dog semen; a retrospective study. Theriogenology, 52, 11-23.

Peña, A. (2000) Flow cytometry in the assessment of fresh and frozen-thawed dog semen, and the effects of different cryopreservation methods on post-thaw sperm survival and longevity. Doktorsavhandling, Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, Veterinaria 71.

Rota, A. (1998) Studies on preservation, capacitation and fertility of dog spermatozoa. Doktorsavhandling, Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, Veterinaria 37.

Rota, A., Ström, B. and Linde-Forsberg, C. (1995) Effects of seminal plasma and three extenders on canine semen stored at 4°C. Theriogenology 44, 885-900.

Ström Holst, B. (1999) In vitro characterisation of cryopreserved canine spermatozoa. With special reference to post-thaw survival time and zona pellucida binding capacity. Doktorsavhandling, Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, Veterinaria 62.

Thomassen, R., Farstad, W., Krogenaes, A., Fougner, J.A. and Andersen Berg, K. Artificial insemination with frozen semen in the dog. A retrospective study. J Reprod Fertil 2001, in press.

Tsutsui, T., Shimizu, O., Ohara, N., Shiba, Y., Hironaka, T., Orima, H. and Ogasa, A. (1989) Relationship between the number of sperms and the rate of implantation in bitches inseminated into unilateral uterine horn. Japanese Journal of Veterinary Science 51, 257- 263.

Wilson, M.S. (1993) Non surgical intrauterine artificial insemination in bitches using frozen semen. Journal of Reproduction and Fertility,